Jag ger inte upp

Uppdaterad: 9 dec 2020

Cykla tur och retur Malmö - Stockholm, det blir inte alltid som man tänkt sig... Punka, en mosad cykelpump, och en stor dos självinsikt. Häng med på utmaningen!


MALMÖ 2020-12-01

Efter att ha cyklat från Malmö till Kiruna för att sedan bestiga Kebnekaise kan man kanske tänka att man gjort årets utmaning. Så var det inte för mig, resan fick mig snarare att inse hur roligt det är att cykla och vilken mäktig känsla det var att känna sig fri och ta sig framåt så långt med bara min kropp.


Novembers utmaning

Det ledde till att jag ville göra en cykelresa till. Novembers utmaning fick bli att cykla tur och retur Malmö - Stockholm. Det var ju ”bara” 140 mil denna gången och nu vet jag hur det är att cykla så långt, så jag tänkte att detta skulle vara enklare. Även denna utmaning var för att samla in pengar till den ideella organisationen AjaBajaCancer.


Inte alltid som man tänkt sig ...

3 dagar innan jag skulle åka iväg slutade mina växlar att fungera på cykeln och cykelverkstaden var inte säker att han skulle kunna få rätt på cykeln innan min avfärd. Fredag eftermiddag ringde de och sa att de lyckades och det löste sig ändå ganska smärtfritt.


Första dagen på resan var det regn och grått och jag var inte helt motiverad att cykla 22mil men tänkte att det oftast släpper när jag cyklat några mil. Efter 9 mil insåg jag att jag glömt min plånbok. För mig är den livsviktigt dels för mitt betalningskort men även legitimation ifall något skulle hända på vägen. Säkerheten först, så det fick bli att åka tåg hem och då tänkte jag att det är en dålig dag så jag tog tåget enda upp till Växjö, som var slutstation för dagen och tänkte imorgon tar jag nya tag.


Andra dagen gick bra, mot Vimmerby och 13 mil. Google tyckte vägen jag skulle ta var en

landsväg, jag var inte så sugen att cykla då det var 100 väg och inte så mycket plats för att cykla. Som alltid när man ute och cyklar, det blir inte alltid som man tänkt sig och jag fick försöka hitta småvägar längs med vägen som mest var täck med skog. Fram kom jag tillslut och resten av resan gick bra tills jag hade 3 mil kvar fram till Stockholm och insåg att jag har punktering på cykeln. Det komiska i detta var att jag dagen innan lyckades tappa min cykelpump när jag skulle korsa en stor väg och självklart kom det en bil och körde på den. Dagen efter fick jag punktering, vad är oddsen?! Som sagt, det blir inte alltid som man tänkt sig.


3 mil kvar till Stockholm, det var mörkt och jag var mitt ute ingenstans och jag såg en

busshållplats. Jag var inte så sugen på att gå de sista 3 milen så jag hoppades jag kunde få åka med bussen. Som ni kanske vet så tar generellt inte kollektivtrafik cykeln (tråkigt nog) men efter lite tjatande så fick jag och cykeln åka med. Som tur är hade jag lärt mig från förra cykelresan att en vilodag är bra att ha, vilket jag hade denna resan i Stockholm och passade på att fixa punkteringen. Det visade sig att både slang och däck var hål för jag har cyklat med punktering ett tag. Då förstod jag att det inte var jag som var

långsam de sista milen utan jag hade punktering.


Hemresan gick betydligt smidigare då jag kunde alla vägar och jag bestämde mig att ändå cykla dessa 100 vägar för att efter mycket efterforskning så visade sig att man får cykla där, bara det att det rekommenderas inte (jag rekommenderar inte heller det). Däremot gjorde det att jag cyklade väldigt snabbt så alltid en fördel!


När jag landade i Växjö igen och hade 1 dag kvar tills jag var i Malmö började jag känna att min kropp har tagit mycket stryk av resan. Så mycket att jag började känna att det var skadligt för min kropp, det var inte hälsosamt längre. Det har krävts många år för att lära sin kropp och sina gränser men nu nådde jag min gräns. Därför bestämde jag att istället ta tåget hem. Det var otroligt tråkigt att behöva ta beslutet men ännu tråkigare hade varit ifall jag inte hade kunnat fortsätta träna när jag är hemma igen. Nu några veckor efter så tycker jag det var rätt beslut hur jobbigt det än var. För i slutändan är detta en resa som ska vara roligt och givande och det ska inte vara bekostande på hälsan.

Nu är jag helt återställd och längtar ihjäl till våren kommer så jag kan få fortsätta planer nästa cykelresa. Jag hoppas till nästa sommar våga mig ut från Sveriges gränser!

Tack för du läst såhär långt. Vill avsluta att just med tankar jag brukar peppa mig själv med: Cykling, det är något som alla kan och hur jobbigt det är att cykla ibland så kommer man fram, ännu snabbare än om man skulle gå.


Jag ger inte upp! Vi ger inte upp!


Stor kram!


- Arijola Delija

0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla

Pedal harder

PRENUMERERA VIA EPOST

Become a sponsor

Donate with paypal logo.png

Please consider making a donation to support our mission to make cycling more inclusive to everyone. 

Webbsidan och dess inlägg innehåller reklam och annonslänkar 

© 2023 xlbiking.com